Malmö brinner – En utställning om revolt, drömmar och passioner, 1968-1988

Utställningen Malmö brinner sträcker sig från det experimentella och gradvis alltmer politiska 1960-talet fram till det 1980-tal då nya alternativa kulturer började synas samtidigt som de goda åren i ekonomiskt avseende verkade vara över. Sett från ett nutidsperspektiv ges en ny och alternativ bild av stadens förvandling genom en remix av olika kulturella yttringar, en blandning av såväl bildkonst som andra visuella uttryck för de subkulturer som gjort avtryck i staden.

”En stad med rivna hus – en stad utan minnen”, läser författaren Jacques Werup (i sin bok Hemstaden, 1981) på en husvägg i stadsdelen Gamla Väster. Historien tog dock en annan vändning. Husen på Gamla Väster revs aldrig. Malmö gick in i en ny fas under 1980-talet och kulturlivet vitaliserades bland annat genom nya subkulturer.

Utställningen försöker både ringa in stadens identitet och skapa en levande mosaik av minnen. Det är dock ingen primärt nostalgisk utställning. Istället blir det en manifestation av ”det där andra” som hittills inte rymts i den officiella historieskrivningen. Malmö har fungerat som en passage mellan Sverige och kontinenten, där bland annat en förnyelse av den lokala kulturen kom med invandringen från Sydamerika i mitten av 1970-talet. Likaså är staden en slags kulturell gråzon med delvis andra estetiska normer än resten av Sverige. Malmö har visat sig vara en plats där konst, musik, poesi och kreativitet har frodats även under perioder av stagnation. Utställningen blir därmed också en berättelse om ett sökande efter alternativ, och hur gör-det-själv-tänkande tände en ny livsgnista i tristessen. Platsen – Malmö – blev en källa till kreativitet. Olika former av nytänkande istället för gamla tiders bytänkande.

Malmö brinner tar sin utgångspunkt i 1960-talets ekonomiska tillväxtår, för att landa i det tidiga 1980-talet, strax innan postmodernismen lanserades och tillväxten åter tog fart. Curatorerna Ola Åstrand och Clemens Altgård har letat i marginalerna och undviker medvetet det som redan är känt och dokumenterat. Med ett antal utvalda viktiga verk väcks minnen och känslor av en tid som paradoxalt nog kan kännas både långt borta och nära.

Curatorer: Clemens Altgård och Ola Åstrand.

Medverkande konstnärer: Ninni Benediktson & Anne Nummila Rosengren, Art Bomba/Åke Dahlbom, Christian Cavallin, Stina Ebers, Leif Eriksson, Allan Friis, Pernilla Frykholm, Abelardo Gonzalez, Elisa Halvegård, Lars Hejll, Paulina Hårleman, Per Linde & Technicolor Poets, Lena Mattsson, Jessica Nilsson, Isabel Rayo, Maria Tomczak, Pepe Viñoles, Annika Wide, Jacques Zadig, Ola Åstrand.

Kilde: Moderna Museet Malmö