ODRADEK

Anbefalet under Det skal du se! uge 7
I novellen Familjefaderns bekymmer som publicerades första gången 1919 presenterar Franz Kafka den avsiktligt odefinierade huvudpersonen Odradek. Odradek är samtidigt ett ting och ett föremål: både en bunt slarvigt hoptrasslade trådar och en varelse som är förmögen att förflytta sig, tala och till och med skratta. Själva ordet Odradek är dessutom – och framförallt – till synes orotat i något språk. Odradek är vidöppet för tolkning, men i första hand betonar det dock den förmåga som en omsorgsfull blick eller en noggrann uppmärksamhet har att ge liv åt det livlösa och sudda ut gränserna mellan objekt och subjekt.

Till utställningen Odradek på Malmö Konsthall har åtta konstnärer bjudits in. De överskrider alla i sina arbeten den befästa dualiteten mellan subjekt och objekt, och involverar ofta betraktaren i processer som kännetecknas av uppmärksamhet, omsorg och medverkan. Syftet med utställningen är att identifiera de kopplingar och släktskap som finns mellan konstnärernas olika praktiker, trots deras olika bakgrunder och ålder: Nairy Baghramian (född 1971, Iran), Katinka Bock (född 1976, Tyskland), Henri Jacobs (född 1957, Nederländerna), Laura Lamiel (född 1948, Frankrike), Judith Scott (född 1943, avliden 2005, USA), Hassan Sharif (född 1951, avliden 2016, Förenade Arabemiraten), Oscar Tuazon (född 1975, USA) och Franz Erhard Walther (född 1939, Tyskland).

Judith Scotts skulpturer är tillverkade av vardagsföremål som hon omsorgsfullt kombinerat och sedan flätat in och vävt samman under många lager med textilremsor och garntråd. Genom hennes arbete förvandlas dessa föremål till organiska, inlindade objekt, vars olika beståndsdelar ömsom döljs och ömsom visas fram. Judith Scotts okonventionella konstnärskarriär startade sent i livet. Född med Downs Syndrom, dövhet och autism placerades hon redan som barn på en institution för personer med funktionsnedsättning. Inom ramen för Creative Growth Art Centers konstterapeutiska verksamhet började hon 1987 att ägna sig åt teckning, för att sedan konstruera den typ av skulptur som ingår i utställningen Odradek. Totalt kom Scott att producera över 100 skulpturer vilket för konstnären bidrog till såväl nya kommunikationsmöjligheter, som en typ av eget bemyndigande.

Hassan Sharifs verkserie med titeln Books and Boxes berör även frågeställningar kring inneslutande genom en process där materialet successivt samlats på hög. Sharif skapade sina verk av readymade-föremål, masstillverkade varor som köptes från marknader och butiker, och sedan staplades på hög eller stuvades ned i öppna eller förseglade kartonger. På så vis åskådliggjorde Sharif det överflöd som masstillverkning med nödvändighet för med sig.

Laura Lamiels senare verk uttrycker minimala strukturer genom en psykologisk språkvärld av intima föremål som konstnären med stor precision arkiverat och presenterat. Här blir det återigen tydligt hur själva handlingen att visa upp något samtidigt innebär att något döljs och göms undan. Travar med anteckningsböcker, klädesplagg som vikts och knutits ihop med snören, textiler som rullats upp eller förvaras i resväskor, alla samlade som i ett arkiv.

Henri Jacobs Journal Drawings medvetandegör oss om den konstnärliga processens tidsmässiga aspekter, och utgör ett exempel på ett regelverk som en konstnär bestämt sig för att följa. De har blivit till genom en serie systematiska och mödosamma teckningsarbeten, och samlats i en abstrakt dagbok, eller en slags arkiv över personliga utforskningar.

Upplevelsen av ett rums begränsningar kan utlösa fysiska reaktioner hos betraktaren. I Oscar Tuazons Reading Booth presenteras ett gömställe, en enslig plats där man har möjlighet att tänka och observera världen litet på avstånd.

Franz Erhard Walthers minimalistiska textilverk har en liknande omslutande och aktiverande effekt på betraktaren, som här får sjunka in i textila rum och färger. De bjuder in betraktaren att se och föreställa sig de olika formerna de kan anta: vikta eller ovikta, i stillhet eller i rörelse. Konstnärens verk kommer att aktiveras av olika personer vid specifika tillfällen under utställningsperioden.

Katinka Bock och Nairy Baghramian utforskar båda idéer kring stöd och bärkraft i sina skulpturer. Bocks skulpturer, som befinner sig i tillstånd av avancerad jämvikt, eller betonar de spänningar som uppstår mellan det flytande och det fasta, det härdade och det upplösta, är så ömtåliga att de kräver kontinuerligt underhåll och tillsyn. I Nairy Baghramians skulpturgrupp Fluffing the Pillows konfronteras funktion och form, mjukhet och fasthet, och en ömsesidig likhet antyds mellan funktionshindrade kroppar och de proteser som bär upp dem.

Odradek ramas in av en serie konstnärssamtal och föreläsningar. De första redan i vernissagehelgen, se ovan. Mer information och nyheter kommer på Malmö Konsthalls hemsida, i nyhetsbreven, på Facebook och instagram.

Utställningen är producerad av Malmö Konsthall i samarbete med François Piron, en frilanskurator och konstkritiker som har sin bas i Paris. Piron har kuraterat ett flertal utställningar och projekt för renommerade konstinstitutioner som Palais de Tokyo och Maison Rouge i Paris, Fundação de Serralves i Porto, Museo Reina Sofia i Madrid och Kunstnernes Hus i Oslo.

Udstillingen Odradek er co-kurateret af François Piron, freelance-kurator og kritiker, Paris. Piron har tidigere arbejdet med kunstinstitutioner som Reina Sofia, Madrid, Palais de Tokyo og Maison Rouge, begge i Paris.

Kilde: Malmö Konsthall